många verkar infinna sig i en stressig period, däribland jag. Igår fick jag veta någonting jag aldrig velat vetat, om Mintys död. Hur han dog och vilka skador han fick. 5 minuter efter det svimmade jag. Det blev för mycket. INGEN vill väl veta någonting sånt?? Jag hade iaf inte sagt det. sen när jag vaknade igen somnade jag.

Känner också att det är svårt att vara på topp, att orka. Att försöka bryta mönstret.. Kan det inte hända något bra som är helt oväntat och förändrar hela min vardag! Vet inte vad det är med mig, en svacka kanske. känner stress över att det är skola i morgon. När jag vaknar, stress.
Jag vet att M & J säger åt mig att jag ska lugna ner och det vet jag att jag ska, jag borde ju följa mina egna tips och råd och vist gör jag det men det känns som något fattas? som att det är samma mönster. 

Vill byta ridskola, har totalt tröttnat. samma samma, nu måste det in med någonting nytt.  Nio år av mitt liv har jag varit på den där ridskolan. Jag vet precis hur varje häst funkar och nu funderar jag på att byta till en annan men vågar jag? Känns som jag sviker dom men jag gör det väl kanske lättare för dom stackars hästarna. Om jag granskar dom så är dom som zoombies, inget liv i blicken. Och stackars Trille, han har ju gått där sen jag föddes i princip.. han börjar magra ur men får iaf gå lektioner.. Man försöker få lite fart i dom slöa hästarna men när man tänker på hur dom har det dag ut och dag in har man inte mage att piska dom. Kalla mig dålig ryttare men enligt mig själv är jag riktigt duktig. Rider det mesta, stegra,sparka bakut, spring över mig. jag flyttar mig inte. jag kan vara hård,mjuk,lugn.. men inte att piska en häst som tröttnat helt på livet. Dom har inte valt att gå där.