Nu är du borta, 19 år. Min kära vän, läromästare & problemlyssnare.
Jag finner inga ord.. Hästen min, att veta att dina sista sekunder i livet var på en järnväg framför tåget är som att någon sakta sliter ur mitt hjärta om och om igen.. Jag har ridit & tagit hand om dig i 7 år och det är alldeles för lite tid!! All denna smärta, igen.. ska den någonsin ge sig?  Tänk på oss för vi tänker på dig!

Alla vi som är kvar, Din charlie swing som inte kunde vara utan dig några timmar då vi lunkade mot skogens djup, din Catrin som har haft dig sen du var liten och älskar dig över allt annat på jorden, och så jag.. Din sari, som har skuttat runt på din rygg i över 7 år som du lärt alla tricks och tips en bra vän och buse till häst kan göra. Alla minnen?? Då vi galloperar med vinden i håret och manen över gröna ängar, då vi badade tillsammans och du skvätte vatten på din vatten rädda charlie! Då jag slumrade på din rygg i hagen..Jag är så oerhört ledsen och förstår inte att du är borta, på det där viset? Bara borta? Nej för mig står du där i hagen och käkar gräs med din Charlie..
Jag hann ju inte säga hejdå!!!! Nu kommer tårarna.. Min Minty, Din Charlie.

allas våran goaste guldklimp.. Borta.