Skola idag, är jag pigg på det. Nej! Vaknade klockan tio i tre inatt, klarvaken och låg nog och vred på mig till klockan var halv fem. Sen upp klockan sex, lulla runt lite och lyckades missa bussen och kemi lektionen. Är det min dag idag, nej..
Har prov i kemi idag, kl tre. Jag som hoppades på att få åka hem på halv tre bussen så det inte blev så sent innan jag fick göra rent åt grisarna :/ Man blir ju så trött.. hemma säkert vid fem och då ska man stöka runt med dom, trött och grinig. Näe usch, kommer vara helt slut efter den här dagen.. Fysiskt och Psykiskt.

Jag har iallafall anmält ett marsvin till utställningen i västerås, Jocke!
Får se hur det går för han där. Har tappat sugen med utställningar egentligen, men ger det ett försök.

Sitter och försöker skriva en novell baserad på temat skräck. Det går inget vidare, har suttit två lektioner och inte kommit på en ända bra idé om vad jag kan skriva om. Skrivit några rader och raderat..Skrivit några rader och raderat. Tänkte att det blir nog bra när jag kommer hem och får tänka lite i lugn och ro. Men icke sa nicke, det ska inte gå nu heller tydligen!
Marsvinen mår bra, Ispahan tycks vara helt återställd men fortfarande väldigt väldigt smal. Eller mager bör jag nog säga. Känner varje ben i hans kropp, men med kligröt varje kväll och bra mat ska det gå att ordna.
Jag funderar på om jag ska åka till västerås eller inte. Kommer isåfall bara ha ett djur med mig och det är Jocke! Som har bott hos Maria (som tur var) och är i jätte fin kondition :-) För dom andra ska vara hemma och vila/äta upp sig! Ska fundera på det lite mera. Kan ju vara roligt att ställa även om det kanske bara är en. Har inte sånna jätte stora förhoppningar, vet inte varför.

Nu ska jag sluta låta så deppig. Det går hyffsat i skolan, matten är det sissådär med :/ Ibland går det verkligen SKIT och ibland går det bra. Just nu går det bra, hoppas det håller i sig.

Tagit spruta idag, usch vad jag inte är pigg. Efter jag tagit sprutan skulle vi sitta i väntrummet en kvart sedan fick vi gå. Jag gick efter en kvart men blev allt mer yr och dåsig.. Så jag gick tillbaka och berättade att jag inte mådde bra, och det var normalt men jag fick ändå vatten och druvsocker för att pigga på mig lite snabbare.
Men blev inte alls bättre så jag fick ligga i ett rum och vila i ungefär en timme tills min mattelektion började.
Gick inte alls bra på matten, försökte skriva men armen var som spaghetti och huvudet knepigt.. Så mamma fick komma och hämta mig och här sitter jag nu. Förhoppningsvis blir jag bättre så att jag kan åka och rida senare, har inte ridit på två veckor.

Ispahan som har förstoppning börjar bli bättre, jag ger han parafinolja och ser efter honom. Och det tycks bli bättre men det går inte fort. Normalt?
Jag har inte hört något mera från han.

Jag har nu fem marsvin, och tycker faktiskt det är precis lagom. När man varit utan sina marsvin så pass länge, och sedan har fått dom tillbaks i det skick dom är i. Vill man bara ha dom och inga andra i hela vida världen. All uppmärksamhet går till dom och till att få dom friska. Så nu vet jag alltså inte vad jag ska göra när jag har tre djur som går ensamma. Jag vill inte att någon av dom ska göra det, men jag vill inte ha flera marsvin! Jag vill inte!
Det är två avelshanar som går ensamma också är det min rex hona Sunny. Hanarna går inte ihop, jag har försökt.
Så då är det väll kastrering man tänker på, men helst skulle jag vilja försöka göra mig av med Villiam.. Ingen som vet någon som kanske har en liten kompis som vill ha sällskap utav en mysig rexfarbror?
Och kastrera jocke vet jag flertal som skulle skrika i högan sky av, så det vill jag ju inte göra. Då han lämnar så fina bebisar, och är det ända jag har kvar efter att både piggelin och juni har strykit med.
Och sunny tänker jag inte ens diskutera, aldrig att jag lägger henne på operationsbordet utan en livshotande anledning! Så vad är mina val !? har jag några!? Snälla ge mig råd.. alla..

Tack så oerhört mycket för era kommentarer! Men vad jag har förstått så är det rätt svårt att få igenom en anmälan. Men det lutar åt att jag försöker.
Gårdagen var kalabalik som kanske folk på facebook såg. Han hackade min facebook och skrev ut som om det var jag själv som skrev att jag var en lögnare och att det jag skrev inte var sant. Och att man inte skulle tro på mig.
Men sen påstår både han och hans bror att det omöjligt kan ha varit honom då dom säger att han pratade i telefon med mig den stunden. OK men han har bärbara telefoner och det räcker inte som ursäkt. Han vet mitt lösenord, och vi har haft det lösenordet på flera konton som vi startat under tiden vi var tillsammans. Behöver jag säga mera?
Han är mycket orolig och ringde mig sju gånger igår, fem gånger svarade jag och hälften la jag nog på i örat på honom. Samtalet ledde ingenstans, han ville bara ha bekräftelse på att jag inte skulle anmäla honom. Att jag skulle tycka synd om honom men det finns ingenting i min kropp som har förmågan att längre tycka synd om den människan. Känna medlidande eller empati. Sen fick jag det fina förklarat för mig också :-) Att om jag anmälde honom för djurplågeri skulle han anmäla mig för mordhot :-) Vad tror han att den svenska domstolen är för något? Ett skämt som inte har bättre för sig än att sitta och lyssna på ett gammalt par som munghugger mot varandra? Och du påstår dig ha spelat in våra samtal :P Ja det är då för jävla löjligt. Han påstår också att marsvinen ALLTID haft mat och vatten, dvs hö och vatten med såpass mycket alger i att det omöjligt kunnat kommit út något. Fick veta att mysrullarna var upptuggade, tacka fan för det? Dom var väll så jävla hungriga :s Jag tänker inte utgå ifrån vad du säger att du har gjort, och jag tänker inte heller ta hänsyn till det som du säger att jag ska göra. Jag utgår ifrån vad jag har sett/ser på mina marsvin. I vilket skick dom är. Och jag förbannar dig för alltid för att du inte har sett att dom är sjuka. Det ser en treåring! Och hur kan du säga att Dracula var frisk när du lämnade honom? Menar du att på dom fyra timmarna jag varit i skolan har han gått från att vara ett friskt marsvin till att ha insjuknat så pass mycket att han inte orkar lyfta huvudet? Han vägde då fan inte mer än högst 200-300 gram! Och han har vägt över kilot! Du är fan inte sann..

Dracula finns inte längre, han dog natten till igår. Han orkade helt enkelt inte och gav upp..:'( Vila i frid Memento, jag ville ALDRIG att det skulle sluta såhär... Förlåt :(

Nu har han tre marsvin på sitt samvete och jag hoppas så att det inte blir ett fjärde.. Jag är hemskt ledsen för det här men kan inte gråta? Tårarna kommer inte, jag känner mig bara övergiven hjälplös och tom.

Nu ska ni få historien om marsvinen, svart på vitt och jag tänker inte gömma undan några detaljer alls.
Jag har inte träffat mina marsvin sedan slutet utav Juli då jag kärleksfullt tog adjö till min dåvarande pojkvän och marsvin för att åka till min bästa vän Maria i stockholm. Drygt åtta dagar senare, när jag kommit hem från stockholm får jag ett sms om att vi måste prata och ringer oroligt upp min pojkvän som jag älskade högt över skyarna. Han berättade att han ville göra slut och inte längre ha marsvinen kvar, vi hade då varit tillsammans i precis två år och två veckor. Vi har alltså köpt marsvinen tillsammans och haft dom hos honom och startat en uppfödning tillsammans.
Eftersom att min lillebror är extrem pälsallergiker har det inte funnits på kartan att ha några marsvin hemma. Därför har jag desperat letat efter ett ställe att ha mina marsvin på men inte funnit något, tills nu då mormor kände att hon inte hade något val. Vilket hon inte hade heller visade det sig.
Nu kanske ni undrar varför jag inte har varit och hälsat på mina marsvin, varför jag inte har frågat min mormor tidigare och det ska ni få svar på. Han har förbjudit mig att åka upp till mina marsvin och till honom, jag har inte fått satt min fot där och har inte gjort det heller på drygt tre månader. Jag fick löftet om att han skulle ta hand om marsvinen medans jag letade efter en plats, om jag inte gjorde det skulle han sälja dom.
Då mormor har jätte svårt för djur i bur har jag inte fått ett godkänade att ha dom där. Men sen när det blev mer allvarligt med värme och när han inte stod ut med att ta hand om dom frågade jag förtvivlat min mormor och fick ett ja. Vad skulle hon göra, hennes barnbarn är ju inte hel utan sina marsvin.
Både jag och min bästa vän Maria har frågat honom om han tar hand om marsvinen, klipper du klor osv?
Självklart har vi fått till svar, på dig var det de mest självklara i världen att marsvinen fick mat vatten tillsyn och klippta klor. Så jag var lungn, varför skulle det finnas en anledning att inte lita på personen man levt med i två år?

Min goda vän D var så snäll och tog över ett marsvin vid namn Amaryllis förra helgen, det var första gången jag såg ett av mina marsvin på väldigt väldigt länge. Jag skämdes när jag såg henne, så skrämd och så liten. Nog för att hon såg OK ut mot för vad mina resterande marsvin gör nu. Men inte fanns det mycket till hull på hennes kropp.
Men med D's förståelse för hur det har varit kändes det ändå ok att lämna djuret. Hon skulle ju få det så mycket bättre nu!
Jag fick på känn att någonting inte riktigt stämde med mina djur, om han inte hade sett till så att ett leverans djur var polerat och fint tills den skulle till sin nya ägare. Hur skulle då dom andra se ut med oklippta klor och skitig päls?
Kalla kårar började krypa längs med ryggraden när jag fick ett sms från honom där det stod att två djur var döda, ihopkrupna tillsammans och döda.. Jag förstår nu att dom avled utav svält.
Under tiden jag var i skolan idag lämnade han och hans mamma djuren till min mormor. Jag skyndade mig och grät nästan av lycka! Äntligen skulle jag få höra deras läten, lukta på deras pälsar och bråka med min underbara Sunny!
Vad jag finner när jag kommer in i rummet är grejer nerkastade i svarta sopkassar, så som mina kläder. Skor och marsvins saker. Och till min förtvivlan sitter fem marsvin halvt apatiska i sina burar och trycker.
Något stämde inte, jag såg att Sunny var okej och kom fram till burkanten. Så jag gav henne en morot och kastade in andra grönsaker till dom andra också. Dom åt med ro, alla utom en.. Memento aka Dracula. Han låg ihoptryckt bakom huset. Jag tänkte att han blev nog bara skrämd när jag öppnade dörren och tröck sig där bakom. Så jag tog upp honom för att kolla så allt var okej, och för att säga välkommen hem. I handen får jag ett lelöst marsvin som inte har någon kontroll på bakdelen och ett huvud som skakar när han anstränger sig. Så undernärd och så svag har jag aldrig sett ett marsvin. Jag börjar gråta och kollar tillbaka honom för att göra i ordning näring åt honom att stödmata med. Och ser att min svara self black hane Ispahan skuttar fram. Med stela bakben, jag lyfter upp honom och ser att det är som en jätte stor knöl vid analhålet. Jag förstod att han var förstoppad och försökte trycka lite, ut kom en stor illaluktande klump med avföring så jag la tillbaka honom och bestämde mig för att ge han lite näring han också, och vatten i spruta. Låt mig tillägga att dom inte kan ha fått mycket vätska då flaskorna är bruna och gröna. Helt igen grodda med alger och avlagringar. Så jag har gjort ren dom efter bästa förmåga men måste nog köpa helt nya vattenflaskor.

Jag har gett Dracula mango puré och massor utav vatten, har även gett han askorbinsyra utblandat med vatten. Då han med all säkerhet lider utav C-vitamin brist och är väldigt undernärd. I morgon ska jag mata honom med Critical Care och Ispahan ska få parafinolja i hopp om att magen ska ordna sig för honom. Detta är vad jag får hem, sjuka undernärda marsvin som levt i misär. Vanvårdade i högsta grad, utav killen jag levt med i två år. Utav killen ni sett på utställningar som varit en sån glad och positiv kille. Som puttsade på sin Kompis och stod med honom vid bedömningsbordet. Som hade bestämt sig för att en dag skulle han bli som hans idol J.
Jag handlar efter bästa förmåga och jag vet ärligt talat inte var det här slutar, om det slutar... Jag funderar på att anmäla honom till någon djurskyddsinspektör. Vi får se. Men mina marsvin mår inte bra... Jag behöver allt stöd jag någonsin kan få. Tänk på mig mina kära vänner, jag hoppas att jag kan klara det här!

Om allt går som det ska i morgon kommer marsvinen att vara hemma hos min mormor mellan ett och två. Jag är i skolan då och gör prov, vilket känns rätt skönt. För då slipper jag träffa dig.
Känns konstigt att behöva tjata på din mamma om marsvinen, att du inte kan berätta någonting för mig själv..
Vet inte hur jag ska beté mig mot din mamma, jag tycker om henne så himla mycket men det blir så konstlat på något sätt. Jag försöker låta glad men det är svårt. Och jag vet inte längre vad du tycker om mig, vad han har sagt om mig.. Vilken bild du har fått.

Men i morgon är förhoppningsvis allting utrett, och jag slipper ha kontakt med dig mera. På ett vis känns det som ett konstigt slut på ett kapitel som inte kan ha ett slut (invecklat & nästan obegripligt jag vet). Men också väldigt väldigt skönt, en lättnad.
Ska bli så skönt att rå om mina fina marsvin! Och vilken revansch jag ska ta till Västerås!