Jag har bara för en liten stund sedan kommit hem från skolan med kurrande mage, som tur är står det en pizza i ugnen och gräddas. Gott! Livet funkar... inte. Det gör så ont i mig att jag inte längre har dig, jag försöker vara stark! Det ska gudarna veta, men jag kan bara inte låta bli att tänka tanken på att det blir vi igen.

Jag kan inte bestämma vad du ska känna för mig, det är ingenting jag kan kontrollera så jag måste sluta anstränga mig och bara låta det vara.. Största rädslan i mitt liv just nu är att du kommer med någon ny, du har aldrig haft någon annan än mig. Och tanken att någon annan ska kunna allt om dig, och vara med din familj.. Den ger mig känslan att ställa sig framför tåget direkt.