Tack så oerhört mycket för era kommentarer! Men vad jag har förstått så är det rätt svårt att få igenom en anmälan. Men det lutar åt att jag försöker.
Gårdagen var kalabalik som kanske folk på facebook såg. Han hackade min facebook och skrev ut som om det var jag själv som skrev att jag var en lögnare och att det jag skrev inte var sant. Och att man inte skulle tro på mig.
Men sen påstår både han och hans bror att det omöjligt kan ha varit honom då dom säger att han pratade i telefon med mig den stunden. OK men han har bärbara telefoner och det räcker inte som ursäkt. Han vet mitt lösenord, och vi har haft det lösenordet på flera konton som vi startat under tiden vi var tillsammans. Behöver jag säga mera?
Han är mycket orolig och ringde mig sju gånger igår, fem gånger svarade jag och hälften la jag nog på i örat på honom. Samtalet ledde ingenstans, han ville bara ha bekräftelse på att jag inte skulle anmäla honom. Att jag skulle tycka synd om honom men det finns ingenting i min kropp som har förmågan att längre tycka synd om den människan. Känna medlidande eller empati. Sen fick jag det fina förklarat för mig också :-) Att om jag anmälde honom för djurplågeri skulle han anmäla mig för mordhot :-) Vad tror han att den svenska domstolen är för något? Ett skämt som inte har bättre för sig än att sitta och lyssna på ett gammalt par som munghugger mot varandra? Och du påstår dig ha spelat in våra samtal :P Ja det är då för jävla löjligt. Han påstår också att marsvinen ALLTID haft mat och vatten, dvs hö och vatten med såpass mycket alger i att det omöjligt kunnat kommit út något. Fick veta att mysrullarna var upptuggade, tacka fan för det? Dom var väll så jävla hungriga :s Jag tänker inte utgå ifrån vad du säger att du har gjort, och jag tänker inte heller ta hänsyn till det som du säger att jag ska göra. Jag utgår ifrån vad jag har sett/ser på mina marsvin. I vilket skick dom är. Och jag förbannar dig för alltid för att du inte har sett att dom är sjuka. Det ser en treåring! Och hur kan du säga att Dracula var frisk när du lämnade honom? Menar du att på dom fyra timmarna jag varit i skolan har han gått från att vara ett friskt marsvin till att ha insjuknat så pass mycket att han inte orkar lyfta huvudet? Han vägde då fan inte mer än högst 200-300 gram! Och han har vägt över kilot! Du är fan inte sann..

Dracula finns inte längre, han dog natten till igår. Han orkade helt enkelt inte och gav upp..:'( Vila i frid Memento, jag ville ALDRIG att det skulle sluta såhär... Förlåt :(

Nu har han tre marsvin på sitt samvete och jag hoppas så att det inte blir ett fjärde.. Jag är hemskt ledsen för det här men kan inte gråta? Tårarna kommer inte, jag känner mig bara övergiven hjälplös och tom.

Nu ska ni få historien om marsvinen, svart på vitt och jag tänker inte gömma undan några detaljer alls.
Jag har inte träffat mina marsvin sedan slutet utav Juli då jag kärleksfullt tog adjö till min dåvarande pojkvän och marsvin för att åka till min bästa vän Maria i stockholm. Drygt åtta dagar senare, när jag kommit hem från stockholm får jag ett sms om att vi måste prata och ringer oroligt upp min pojkvän som jag älskade högt över skyarna. Han berättade att han ville göra slut och inte längre ha marsvinen kvar, vi hade då varit tillsammans i precis två år och två veckor. Vi har alltså köpt marsvinen tillsammans och haft dom hos honom och startat en uppfödning tillsammans.
Eftersom att min lillebror är extrem pälsallergiker har det inte funnits på kartan att ha några marsvin hemma. Därför har jag desperat letat efter ett ställe att ha mina marsvin på men inte funnit något, tills nu då mormor kände att hon inte hade något val. Vilket hon inte hade heller visade det sig.
Nu kanske ni undrar varför jag inte har varit och hälsat på mina marsvin, varför jag inte har frågat min mormor tidigare och det ska ni få svar på. Han har förbjudit mig att åka upp till mina marsvin och till honom, jag har inte fått satt min fot där och har inte gjort det heller på drygt tre månader. Jag fick löftet om att han skulle ta hand om marsvinen medans jag letade efter en plats, om jag inte gjorde det skulle han sälja dom.
Då mormor har jätte svårt för djur i bur har jag inte fått ett godkänade att ha dom där. Men sen när det blev mer allvarligt med värme och när han inte stod ut med att ta hand om dom frågade jag förtvivlat min mormor och fick ett ja. Vad skulle hon göra, hennes barnbarn är ju inte hel utan sina marsvin.
Både jag och min bästa vän Maria har frågat honom om han tar hand om marsvinen, klipper du klor osv?
Självklart har vi fått till svar, på dig var det de mest självklara i världen att marsvinen fick mat vatten tillsyn och klippta klor. Så jag var lungn, varför skulle det finnas en anledning att inte lita på personen man levt med i två år?

Min goda vän D var så snäll och tog över ett marsvin vid namn Amaryllis förra helgen, det var första gången jag såg ett av mina marsvin på väldigt väldigt länge. Jag skämdes när jag såg henne, så skrämd och så liten. Nog för att hon såg OK ut mot för vad mina resterande marsvin gör nu. Men inte fanns det mycket till hull på hennes kropp.
Men med D's förståelse för hur det har varit kändes det ändå ok att lämna djuret. Hon skulle ju få det så mycket bättre nu!
Jag fick på känn att någonting inte riktigt stämde med mina djur, om han inte hade sett till så att ett leverans djur var polerat och fint tills den skulle till sin nya ägare. Hur skulle då dom andra se ut med oklippta klor och skitig päls?
Kalla kårar började krypa längs med ryggraden när jag fick ett sms från honom där det stod att två djur var döda, ihopkrupna tillsammans och döda.. Jag förstår nu att dom avled utav svält.
Under tiden jag var i skolan idag lämnade han och hans mamma djuren till min mormor. Jag skyndade mig och grät nästan av lycka! Äntligen skulle jag få höra deras läten, lukta på deras pälsar och bråka med min underbara Sunny!
Vad jag finner när jag kommer in i rummet är grejer nerkastade i svarta sopkassar, så som mina kläder. Skor och marsvins saker. Och till min förtvivlan sitter fem marsvin halvt apatiska i sina burar och trycker.
Något stämde inte, jag såg att Sunny var okej och kom fram till burkanten. Så jag gav henne en morot och kastade in andra grönsaker till dom andra också. Dom åt med ro, alla utom en.. Memento aka Dracula. Han låg ihoptryckt bakom huset. Jag tänkte att han blev nog bara skrämd när jag öppnade dörren och tröck sig där bakom. Så jag tog upp honom för att kolla så allt var okej, och för att säga välkommen hem. I handen får jag ett lelöst marsvin som inte har någon kontroll på bakdelen och ett huvud som skakar när han anstränger sig. Så undernärd och så svag har jag aldrig sett ett marsvin. Jag börjar gråta och kollar tillbaka honom för att göra i ordning näring åt honom att stödmata med. Och ser att min svara self black hane Ispahan skuttar fram. Med stela bakben, jag lyfter upp honom och ser att det är som en jätte stor knöl vid analhålet. Jag förstod att han var förstoppad och försökte trycka lite, ut kom en stor illaluktande klump med avföring så jag la tillbaka honom och bestämde mig för att ge han lite näring han också, och vatten i spruta. Låt mig tillägga att dom inte kan ha fått mycket vätska då flaskorna är bruna och gröna. Helt igen grodda med alger och avlagringar. Så jag har gjort ren dom efter bästa förmåga men måste nog köpa helt nya vattenflaskor.

Jag har gett Dracula mango puré och massor utav vatten, har även gett han askorbinsyra utblandat med vatten. Då han med all säkerhet lider utav C-vitamin brist och är väldigt undernärd. I morgon ska jag mata honom med Critical Care och Ispahan ska få parafinolja i hopp om att magen ska ordna sig för honom. Detta är vad jag får hem, sjuka undernärda marsvin som levt i misär. Vanvårdade i högsta grad, utav killen jag levt med i två år. Utav killen ni sett på utställningar som varit en sån glad och positiv kille. Som puttsade på sin Kompis och stod med honom vid bedömningsbordet. Som hade bestämt sig för att en dag skulle han bli som hans idol J.
Jag handlar efter bästa förmåga och jag vet ärligt talat inte var det här slutar, om det slutar... Jag funderar på att anmäla honom till någon djurskyddsinspektör. Vi får se. Men mina marsvin mår inte bra... Jag behöver allt stöd jag någonsin kan få. Tänk på mig mina kära vänner, jag hoppas att jag kan klara det här!

Om allt går som det ska i morgon kommer marsvinen att vara hemma hos min mormor mellan ett och två. Jag är i skolan då och gör prov, vilket känns rätt skönt. För då slipper jag träffa dig.
Känns konstigt att behöva tjata på din mamma om marsvinen, att du inte kan berätta någonting för mig själv..
Vet inte hur jag ska beté mig mot din mamma, jag tycker om henne så himla mycket men det blir så konstlat på något sätt. Jag försöker låta glad men det är svårt. Och jag vet inte längre vad du tycker om mig, vad han har sagt om mig.. Vilken bild du har fått.

Men i morgon är förhoppningsvis allting utrett, och jag slipper ha kontakt med dig mera. På ett vis känns det som ett konstigt slut på ett kapitel som inte kan ha ett slut (invecklat & nästan obegripligt jag vet). Men också väldigt väldigt skönt, en lättnad.
Ska bli så skönt att rå om mina fina marsvin! Och vilken revansch jag ska ta till Västerås!

Jag har haft dig uppe i arslet på mig i någon månad nu och slitit så för att få hem djuren!
Tror ni jag fick mina djur idag? NEJ! Ingen släpvagn var anledningen, och den fick jag av din mamma.. Du har inte ens kunnat säga att ni inte kommer?
Du har haft flera månader på dig att ordna en! Du kan inte längre ta hand om djuren! Ge mig dom! Jag har ont i magen av all oro ju.

Får se vad morgondagen leder till.. Att det aldrig tar slut :'(

Sitter här och funderar på vad som kan ha gått så himla snett mellan oss. Så snett att du låter mina vackra och framförallt oskyldiga djur få fan för det. Är det något himla sjukt försök till att få mig ledsen eller bara visa att du inte kunde bry dig ett dugg mindre?
Det ska bli underbart skönt att få hem mina djur idag, men nu är det två honor mindre. Vilket leder till att jag bara har en hona och resten fem okastrerade hanar. Och jag kan inte låta min ängel sunny gå ensam, så alltså måste jag kastrera en av dem för pengar jag inte har. Eller köpa in ett nytt marsvin. Som jag inte vill.

Har ni något förslag på hur jag kan göra? Och jag ska försöka hålla mig ifrån att ge han en snyting utan gå ur vårat sammarbete med hedern i behåll. Som kloka I sa..

Har ni någon gång varit så ursinniga och förbannade att ni varken kan gråta eller prata? Istället sitter ni på stället och bara skakar av vrede och vill slita håret av håret.. :'( 
Jag fick ett sms för någon timme sedan, där stod det " bara så du vet så finns iaf inte Delila och Juni längre. Båda var ihopkrupna och döda när jag hittade dom.. Så du vet"
Jag vet inte var jag ska börja eller sluta på det här inlägget, jag har pratat med Maria i ren förtvivlan, men min mamma och med min mormor. Och med han såklart. Han fick höra ord jag aldrig ens anade jag kunde.
Mina marsvin, döda.. Tack vare honom! Men i morgon kommer dom SOM ÄR LEVANDE hem till min mormor! I morgon är det klart! Efter fem har jag mina marsvin hemma. Men jag kommer nog inte kunna undgå att flyga på honom, slita honom i håret och ärligt talat slå in hans ansikte.

Det här har bara lett till en jävla mardröms historia....

Nyss hemkommen från en trevlig men lång utställning i kallhäll. När man inte har djur att pyssla med hela dagarna blir utställningarna väldigt långa. Men jag tyckte jag sysselsatte mig bra ändå, gosade med chihuhuan Tindra och hjälpte Maria med lite marsvin. Satt även som sekriterare åt Stina i petten och lyckades helt glömma bort att vi hade styrelsemöte på lunchen (!) Pinsamt, men hade tankarna på helt andra håll..

Känns lite konstigt nu att ha varit på två utställningar utan några egna marsvin att ställa. Men det kommer! Många frågade idag hur det är med dom, var dom bor och om jag kommer att få dom tillbaka någon gång! Och för er som inte hörde och kanske undrar är det så att min mormor kommer att ta hem ett stall som är 5x2,5. och ska stå på hennes gård. Hon bor tre minuter ifrån mig så det blir nog bra. Det är isolerat också så jag hoppas det blir bra för dom.
Jag kommer nog göra mig av med säkert tre marsvin till, varav alla hanar. Och ha runt fem stycken kvar. Nu när jag kommer att sköta allting själv och går i skolan till fem om dagarna känner jag att jag inte orkar ha 15 stycken som det har legat på som mest. Så uppfödningen får nog vila ett tag, det skulle vara om jag tar en kull på cream honan Juni endast för att spara min linje som jag har påbörjat. Men vi får se, vore ju så dumt att inte ta en kull på henne då hon är så fin! Och lika hennes syster, som gick och blev BIR med cert! Och placerade sig så bra som fyra i bis finalen! Jätte stolt är gammelmatte.
En annan höjdpunkt på min dag var att min kära egenuppfödda dalmis hona Amaryllis fick ett nytt hem! Ett strålande sådant. Hon flyttade till Denise och ska få ett nytt liv där som pet stjärna ;) Kändes så skönt, har ni någon gång känt att ni inte är ett dugg orolig? Har inte ens tänk tanken att - oj hur ska hon få det nu.. Utan bara varit cool lugn hela dagen. För bättre hem kan hon inte få! Tack Denise!

Hoppas alla hade en trevlig dag idag och är nöjda med sina resultat! Hoppas jag kan komma igång igen snart! Kram på er

Hej allihopa! (om det är någon som fortfarande läser min blogg).

Jag har börjat träffa någon, som många har förstått. Han får mig verkligen glad och jag har aldrig skrattat så mycket med en människa. Förutom Maria då förstås. Men det är ju min Maria det :)
Något jag har märkt nu är att han har satt sina spår i mitt lilla hjärta, jag är numera livrädd för att bli lämnad och har verkligen svårare än någonsin att lita på någon. Om du kunde lämna mig bara sådär utan någon direkt anledning efter två år tillsammans, vem i denna värld skulle inte då kunna lämna mig utan vidare? Utan förvarning.

Jag vet inte varför jag fortsätter dra upp dig på nytt i bloggen, om och om igen. Och jag vet inte vad det är för en slags närhet jag saknar. För något är det, som jag inte längre har kvar i mitt liv. Men jag kan inte sätta fingret på det, tryggheten?

Kanske finns det lite hopp för mig och mina marsvin ändå, han har dom kvar där uppe fortfarande men kanske att dom får flytta till mormor. Mormor har svårt för djur i bur och är nog rädd för att det blir hon som får ta hand om dom. Då det har varit så med en hel del djur förut. Som med min råtta Rubin jag hade för några år sedan. Men jag är äldre nu och det kanske hon förstår med tiden. Ska prata med henne mer om det i bilen påväg från ridningen idag. Nu ska jag sätta på mig ridkläderna och åka till stallet!

ska försöka uppdatera bättre. men tvekar på att jag skriver något folk vill läsa.