För en gångs skull så har jag en glad nyhet, idag berättade mamma den fantastiska nyheten att vi ska bli hundägare. Men endast på prov, då min lillebror är allergisk. Det är till en sex månaders nakenhund vi ska bli "ägare". Vi ska ha honom tills jul, därefter ska vi se om det funkat med lillebror och gör det de, är han våran för alltid!

Jag är jätte lycklig! I morgon kl tre ska vi hämta honom :) Fortsättning följer,..

Jag har bara för en liten stund sedan kommit hem från skolan med kurrande mage, som tur är står det en pizza i ugnen och gräddas. Gott! Livet funkar... inte. Det gör så ont i mig att jag inte längre har dig, jag försöker vara stark! Det ska gudarna veta, men jag kan bara inte låta bli att tänka tanken på att det blir vi igen.

Jag kan inte bestämma vad du ska känna för mig, det är ingenting jag kan kontrollera så jag måste sluta anstränga mig och bara låta det vara.. Största rädslan i mitt liv just nu är att du kommer med någon ny, du har aldrig haft någon annan än mig. Och tanken att någon annan ska kunna allt om dig, och vara med din familj.. Den ger mig känslan att ställa sig framför tåget direkt.

Det går tungt nu.. Jag har börjat insett vilken stor roll du har spelat i mitt liv, jag har inte behövt bry mig om någonting för jag har vetat att i slutet utav dagen ligger vi där tillsammans och håller om varandra. Det är skrämmande hur beroende jag har varit utav dig. Jag är inte hel längre, allt tycks ramla ihop? Jag klarar inte av att vara min egen person. Du har gett mig en sån trygghet, jag har aldrig varit nära min mamma eller pappa, jag försökte tidigt slita mig loss ifrån allt vad "mamma & pappa relation" innebär.. Trivdes inte hemma, och då öppnade du din famn och släppte in mig. Och där stannade jag, i två år.. Och nu har du stängt dörren för mig och jag sitter på trappan med hundögon och förstår inte vad som har hänt? Jag förstår fortfarande inte och jag försöker att hålla humöret uppe men just nu sitter jag med gråten i halsen och vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Jag älskar alla stunder vi har haft tillsammans och jag älskar dig, men jag hatar mig själv för hur beroende jag har gjort mig utav dig! Jag hatar att jag aldrig kan vara självständig! Varför kan jag aldrig vara ensam utan att bli rädd och osäker? Jag bara hatar mitt liv just nu..

LYCKLIGASTE DAGEN PÅ LÄNGE! IGÅR FICK JAG VETA ATT JAG SKA BLI FASTER!

MIN 20 ÅRIGA STOREBROR SKA BLI PAPPA!!!! :D :D :D

Jag lägger mig ner.. 
Himmel hör mig nu, jag är förlorad utan orsak.
Efter att jag gett mitt allt.

Vinterstormen har kommit
Och tagit greppet om min sol.
Efter allt som jag har gått igenom
Vem på jorden kan jag vända mig till?

Efter att ha förlorat min livsglädje
Behöver jag inte längre slåss,
Jag sjunker för att aldrig mera resa mig
Jag slutar söka efter den öppna dörren.

Det var en trevlig utställning igår, verkligen en mysig utställning och lagomt med folk. Mycket fina djur och jag var glad som fick skriva åt Maria.

Jag blir så enormt glad och berörd över hur många det är som bryr sig! Som berättar att dom har mig i tankarna! Jag blir så glad.
Jag vet inte om det är en svacka jag börjat komma in i men nu känner jag lite bakslag, vill gärna sätta örat mot telefonen och slå det förbjudna numret.. hans.. Säga att jag älskar han. Men jag kan inte, jag kan inte visa mig svag. För jag vet vad jag får för svar. Jag kan inte låta bli att tänka tanken och drömma mig bort till den stunden du kysser mig på munnen och ber mig vakna. Då du berättar att det bara var en mardröm och att du finns vid min sida, som du alltid har gjort för mig! 

Ååå varför....

Var inte rädda för att kommentera! Ni får lägga er i precis hur mycket ni vill!
Han har kommit in i den fasen nu när han inte hejar, tittar eller ser åt mitt håll. Jag är inte förvånad. De senaste dagarna har det hänt mycket, en nära person till familjen har mist sin mamma.. Och andra har mist andra personer.

Det är läskigt hur snabbt livet kan förändras, och så drastiskt! Man bör lära sig att inte ta något för givet! Och aldrig sluta anstränga sig! Alltid göra sitt bästa och vara tacksam för allt man får i detta liv. Vi lever bara en ända gång. Pussa en extra gång på din man/kvinna, son/dotter.. Ditt djur eller vad som helst.

nu ska jag ut och gå och rensa huvudet från lite tankar.. JAG ÄR STARK!

Som om det inte vore nog med att du skrattar åt mig när jag ringer för att jag är orolig.. nej nu så, nu ska jag ge dig pengar för en utställningsavgift.
Och sen ska du skicka din kompis på mig och skrika det i telefonen också, sen tillåter du honom kalla mig en äcklig jävla fitt hora innan han lägger på.

När jag sedan ringer upp dig, hör jag hur dina vänner pratar illa om mig. Och jag frågar - va?? ... Då hånar du mig och säger att det inte är du som säger orden! Jag vet ärligt talat ingen person som är så respektlös som du.

Var har du tagit vägen? Kommer trotsåldern och pubertetsraseriet nu? När du strax är 19? Då alla flickor som inte gjorde som man sa blev kallad hora?
Ja  så måste det då vara, för något annat begriper jag inte.
Idag när jag såg dig hoppades jag på att jag hade modet att gå fram till dig och ge dig en jävla smäll med knytnäven så att du flög i backen. Men jag kunde inte, för jag såg bara en jävligt sorglig och ful människa.. Och bara det är för mig som att du flyger i backen. Du vinner absolut ingenting på det här, men det gör jag! Jag växer och jag blir stark!

och era kommentarer! Gissa om dom behövs! Det är som energi dricka för mig ;-) Nädå, men dom hjälper mig fokusera och känna mig motiverad till att inte låta hans jävla skit tränga in längre än till örsnibbarna.