Nu ska ni få historien om marsvinen, svart på vitt och jag tänker inte gömma undan några detaljer alls.
Jag har inte träffat mina marsvin sedan slutet utav Juli då jag kärleksfullt tog adjö till min dåvarande pojkvän och marsvin för att åka till min bästa vän Maria i stockholm. Drygt åtta dagar senare, när jag kommit hem från stockholm får jag ett sms om att vi måste prata och ringer oroligt upp min pojkvän som jag älskade högt över skyarna. Han berättade att han ville göra slut och inte längre ha marsvinen kvar, vi hade då varit tillsammans i precis två år och två veckor. Vi har alltså köpt marsvinen tillsammans och haft dom hos honom och startat en uppfödning tillsammans.
Eftersom att min lillebror är extrem pälsallergiker har det inte funnits på kartan att ha några marsvin hemma. Därför har jag desperat letat efter ett ställe att ha mina marsvin på men inte funnit något, tills nu då mormor kände att hon inte hade något val. Vilket hon inte hade heller visade det sig.
Nu kanske ni undrar varför jag inte har varit och hälsat på mina marsvin, varför jag inte har frågat min mormor tidigare och det ska ni få svar på. Han har förbjudit mig att åka upp till mina marsvin och till honom, jag har inte fått satt min fot där och har inte gjort det heller på drygt tre månader. Jag fick löftet om att han skulle ta hand om marsvinen medans jag letade efter en plats, om jag inte gjorde det skulle han sälja dom.
Då mormor har jätte svårt för djur i bur har jag inte fått ett godkänade att ha dom där. Men sen när det blev mer allvarligt med värme och när han inte stod ut med att ta hand om dom frågade jag förtvivlat min mormor och fick ett ja. Vad skulle hon göra, hennes barnbarn är ju inte hel utan sina marsvin.
Både jag och min bästa vän Maria har frågat honom om han tar hand om marsvinen, klipper du klor osv?
Självklart har vi fått till svar, på dig var det de mest självklara i världen att marsvinen fick mat vatten tillsyn och klippta klor. Så jag var lungn, varför skulle det finnas en anledning att inte lita på personen man levt med i två år?

Min goda vän D var så snäll och tog över ett marsvin vid namn Amaryllis förra helgen, det var första gången jag såg ett av mina marsvin på väldigt väldigt länge. Jag skämdes när jag såg henne, så skrämd och så liten. Nog för att hon såg OK ut mot för vad mina resterande marsvin gör nu. Men inte fanns det mycket till hull på hennes kropp.
Men med D's förståelse för hur det har varit kändes det ändå ok att lämna djuret. Hon skulle ju få det så mycket bättre nu!
Jag fick på känn att någonting inte riktigt stämde med mina djur, om han inte hade sett till så att ett leverans djur var polerat och fint tills den skulle till sin nya ägare. Hur skulle då dom andra se ut med oklippta klor och skitig päls?
Kalla kårar började krypa längs med ryggraden när jag fick ett sms från honom där det stod att två djur var döda, ihopkrupna tillsammans och döda.. Jag förstår nu att dom avled utav svält.
Under tiden jag var i skolan idag lämnade han och hans mamma djuren till min mormor. Jag skyndade mig och grät nästan av lycka! Äntligen skulle jag få höra deras läten, lukta på deras pälsar och bråka med min underbara Sunny!
Vad jag finner när jag kommer in i rummet är grejer nerkastade i svarta sopkassar, så som mina kläder. Skor och marsvins saker. Och till min förtvivlan sitter fem marsvin halvt apatiska i sina burar och trycker.
Något stämde inte, jag såg att Sunny var okej och kom fram till burkanten. Så jag gav henne en morot och kastade in andra grönsaker till dom andra också. Dom åt med ro, alla utom en.. Memento aka Dracula. Han låg ihoptryckt bakom huset. Jag tänkte att han blev nog bara skrämd när jag öppnade dörren och tröck sig där bakom. Så jag tog upp honom för att kolla så allt var okej, och för att säga välkommen hem. I handen får jag ett lelöst marsvin som inte har någon kontroll på bakdelen och ett huvud som skakar när han anstränger sig. Så undernärd och så svag har jag aldrig sett ett marsvin. Jag börjar gråta och kollar tillbaka honom för att göra i ordning näring åt honom att stödmata med. Och ser att min svara self black hane Ispahan skuttar fram. Med stela bakben, jag lyfter upp honom och ser att det är som en jätte stor knöl vid analhålet. Jag förstod att han var förstoppad och försökte trycka lite, ut kom en stor illaluktande klump med avföring så jag la tillbaka honom och bestämde mig för att ge han lite näring han också, och vatten i spruta. Låt mig tillägga att dom inte kan ha fått mycket vätska då flaskorna är bruna och gröna. Helt igen grodda med alger och avlagringar. Så jag har gjort ren dom efter bästa förmåga men måste nog köpa helt nya vattenflaskor.

Jag har gett Dracula mango puré och massor utav vatten, har även gett han askorbinsyra utblandat med vatten. Då han med all säkerhet lider utav C-vitamin brist och är väldigt undernärd. I morgon ska jag mata honom med Critical Care och Ispahan ska få parafinolja i hopp om att magen ska ordna sig för honom. Detta är vad jag får hem, sjuka undernärda marsvin som levt i misär. Vanvårdade i högsta grad, utav killen jag levt med i två år. Utav killen ni sett på utställningar som varit en sån glad och positiv kille. Som puttsade på sin Kompis och stod med honom vid bedömningsbordet. Som hade bestämt sig för att en dag skulle han bli som hans idol J.
Jag handlar efter bästa förmåga och jag vet ärligt talat inte var det här slutar, om det slutar... Jag funderar på att anmäla honom till någon djurskyddsinspektör. Vi får se. Men mina marsvin mår inte bra... Jag behöver allt stöd jag någonsin kan få. Tänk på mig mina kära vänner, jag hoppas att jag kan klara det här!

 

Sophie

5 november 2009 22:18

Fruktansvärt... :-( Stackars små oskyldiga marsvin, jag fattar faktiskt inte hur man kan göra så. Även om det säkert är dig han vill klämma åt så kan han ju inte låta det gå ut över försvarslösa djur! Helt ofattbart hur man kan göra så!

Men nu har du ju iaf grisarna hos dig och kan göra allt som står i din makt för att få dem runda och goa om magarna igen. Ta det lugnt med grönsakerna i början bara om det är så att de inte har fått det på ett tag. :-( Annars finns risken att magen ballar ur på dem.

Jag håller verkligen tummarna stenhårt för att alla grisarna ska piggna till och repa sig efter den svåra tiden.

Kram!

http://www.luneas.bloggagratis.se

 

Hanna

5 november 2009 22:49

Fy, så hemskt :( Stackars små marsvin.
Hoppas nu verkligen att dom kommer igen *håller tummarna stenhårt*

http://raggsocka.bloggagratis.se

 

Annie

5 november 2009 23:16

Sara.. jag vet inte vad jag ska säga *gråter*
Som Sophie säger. Var försiktig med maten. Ge dem små portioner i början. Gärna C-vitaminer i droppform direkt i munnen för att inte påfresta magarna med grönt.
Se upp med tänderna. Håll koll så att de inte tappar dem. De kan vara sköra och lossna av näringsbristen, om de inte fått tugga ordentligt på länge.
KRAMAR I MASSOR till dej och de dina (inkl. mormor)

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

 

Astrid

6 november 2009 08:15

Herregud! Hur man kan bete sig så svinigt mot något djur är för mig helt obegripligt?! Vad ditt ex tycker och tänker om dig får ju inte gå ut över djuren. Jag lider med dig och förstår verkligen att du har haft ångest över hur de hade det hos honom. Det visade sig ju tyvärr vara befogat dessutom. =(

Skönt att du har fått hem dem nu och jag håller alla tummar för att de små liven ska få tillbaka sin livsglädje igen.

/Astrid

 

Ingrid

6 november 2009 08:35

Den där killen kan inte må bra! Vilken förvandling från den trevliga människa man mött på utställningarna...

Vad bra att marsvinen äntligen fått komma i snälla händer. Hoppas att de repar sig efter det de varit med om. Massor av lycka till! Du klarar det!

http://ivrigs.blogspot.com

 

Ewa

6 november 2009 10:03

Du ska absolut anmäla honom!! Förbannade idiot (han alltså)!!

Stackars, små grisar. Jag blir tårögd..... Jag hoppas och håller tummarna (mina grisar håller tassarna) för att de ska orka ta sig tillbaka! Många kramar o tankar.

PS: Om jag får hans namn och adress, så kan jag åka och ge honom dels en utskällning och dels en omgång stryk.

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

 

Budda

6 november 2009 14:13

Anmäl!

Jag blir så ledsen att du behövde se dina fina djur så och att de blivit misskötta. De har inte gjort något ont.

*kram*

http://www.budda.bloggplatsen.se

 

maria

6 november 2009 15:54

Du vet vart du har mig gumman. Jag ställer upp för dig oavsett vad.

Kämpa på, dina marsvin har en ängel till matte.

Kram

http://marias.bloggagratis.se

 

JS

6 november 2009 18:10

Ord saknas för vad han gjort mor marsvinen.Mot dig.Och på något sätt även mot sig själv.Han kan bara inte må bra eller ha alla hästar hemma där uppe i huvet om han gjort på detta sätt.Eller så är det mitt sätt att tolka allt för jag ska orka med att tänka på hur marsvinen och du mår.En sak har livet lärt mig,man kan inte lita på någon annan person,för du kan inte själv ALLTID veta hur du ska göra/inte göra osv i vissa situationer i livet.Inte förrän du är där så att säga.Då vet du,då lär du dig.På gott & på ont.Livet är hårt.Därav är det viktigt att lära sig ta vara på dom stunder som är okej,som är bra.Det är dom stunderna som får en att orka vidare.
Tänk på dina marsvin nu.Tänk på dig själv nu.Ödsla inte tid på en människa som du ändå inte kan göra något åt,som du ändå aldrig kommer att kunna riktigt förstå.Finns en människa som gjort mig illa,det tog mig tid att släppa allt ont.I dag tänker jag bara på honom vid såna här situationer/tillfällen.Annars finns han inte,han är inte värd min tanke ens.
Hoppas du orkar gå vidare,hoppas du ser ljuset.Du kommer tillbaka.Tro mig,du kommer tillbaka.Och det är väl det som någon gång i framtiden kommer reta honom mest.Kram på dig & marsvien såklart!Mormor oxå,kram till mormor!

 

Sara Noomi Venderlöf

6 november 2009 18:41

Åh fy! Jag beklagar sannerligen denna utgång.

Ett tips är att ge marsvinen sockervatten för att höja blodsockret.. Blåbär innehåller mycket C-vitamin och jag fick för flera år sedan höra att det var bra för sjuka/svaga djur (dock ej till förstoppade djur, men till djur med diarré)... Håller tummarna för att allt ordnar sig.

Och försök att anmäla. Ett tips är att lämna namn då budgeten för djurskyddsinspektörerna är låg och de måste prioritera (en anmälan med namn anses mer pålitlig).

Kram, Sara Noomi.
(Vet ej om du vet vem jag är bara till namnet men vi har möts på utställningar, jag har bland annat Agnes Cecilia som du gav HP för "domarsekreterarens favorit" i Sorunda)

http://imoon.blogg.se

 

Natalia

6 november 2009 19:17

Jag sitter med tårar i ögonen och blir så jävla förbannad när jag läser det här, jag som tycker mitt ex är ett svin, fy fan hur kan man göra såhär? tror precis som Sophie att han har gjort det för att komma åt dig men varför ska djuren få lida för det?! Jag tycker verkligen du ska anmäla honom, även om det inte leder till ngt är det bra att det finns svart på vitt en anmälan, vem vet vad mer han är kapabel att göra framöver mot oskyldia djur...

Tänker massor på dig, det värsta är troligen över, du har djuren nu och jag håller tummarna att alla repar sig! *jättekram*

http://hellopiggy.bloggagratis.se

 

Gisela

7 november 2009 10:30

Total skandal och totalt obegripligt hur man kan göra så för det är ju inte av okunskap han behandlat dem så.
Nu är de i de godaste händer, du klarar det nog. Tänker på dig och skakar av ilska över vad du och dina djur råkat ut för.

http://svinkonst

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

God Jul & Gott Nytt år allihopa!:)Vilken jul jag har haft! Har verkligen varit trevlig och vilja julklappar jag har fått! Jag har inte haft någon riktig julkänsla i år, kändes som att julen kom så fort och tjaa.. Jag vet inte, men det visade ju sig b...

Här bjuder jag på lite bilder ifrån Sälen! :) Vi hade jätte trevligt och trots alla dagar på skidorna hade jag inte ett dugg träningsvärk :-)                           ...

   Passar på att ta dag tre nu när jag kan :) Vet inte om det blir så mycket bloggande då jag åker upp till SÄLEN om några timmar och blir där i fyra dagar och åker skidor och har det gött. Det kommer bli så grymt roligt! Lovar bilder :) Dag 3 d...

Någon mer än jag som alltid skriver www.bloggagratis.se istället för bloggplatsen? >< Det känns ansträngande att skriva bloggplatsen, haha. Blev ingen uppdatering igår då jag hade fullt upp med att hjälpa några att flytta.Men här kommer dag 2 :...

Gör som många andra gör och följer listan att blogga till. Jag kan behöva lite inspiration så jag bloggar oftare :) Jag börjar med en presentation om mig.Sara heter jag, 17 år och går fortfarande i skolan ;) Jobbar som försäljare på sidan o...