Om allt går som det ska i morgon kommer marsvinen att vara hemma hos min mormor mellan ett och två. Jag är i skolan då och gör prov, vilket känns rätt skönt. För då slipper jag träffa dig.
Känns konstigt att behöva tjata på din mamma om marsvinen, att du inte kan berätta någonting för mig själv..
Vet inte hur jag ska beté mig mot din mamma, jag tycker om henne så himla mycket men det blir så konstlat på något sätt. Jag försöker låta glad men det är svårt. Och jag vet inte längre vad du tycker om mig, vad han har sagt om mig.. Vilken bild du har fått.

Men i morgon är förhoppningsvis allting utrett, och jag slipper ha kontakt med dig mera. På ett vis känns det som ett konstigt slut på ett kapitel som inte kan ha ett slut (invecklat & nästan obegripligt jag vet). Men också väldigt väldigt skönt, en lättnad.
Ska bli så skönt att rå om mina fina marsvin! Och vilken revansch jag ska ta till Västerås!