Har ni någon gång varit så ursinniga och förbannade att ni varken kan gråta eller prata? Istället sitter ni på stället och bara skakar av vrede och vill slita håret av håret.. :'( 
Jag fick ett sms för någon timme sedan, där stod det " bara så du vet så finns iaf inte Delila och Juni längre. Båda var ihopkrupna och döda när jag hittade dom.. Så du vet"
Jag vet inte var jag ska börja eller sluta på det här inlägget, jag har pratat med Maria i ren förtvivlan, men min mamma och med min mormor. Och med han såklart. Han fick höra ord jag aldrig ens anade jag kunde.
Mina marsvin, döda.. Tack vare honom! Men i morgon kommer dom SOM ÄR LEVANDE hem till min mormor! I morgon är det klart! Efter fem har jag mina marsvin hemma. Men jag kommer nog inte kunna undgå att flyga på honom, slita honom i håret och ärligt talat slå in hans ansikte.

Det här har bara lett till en jävla mardröms historia....